Dramatisk himmel, jag är full av förundran!

En dag kommer och går, hela livet passerar. Allt som händer, tar vi oss någonsin tid att känna efter.

Kanske är det så att jag känner efter för mycket? I varje stund, istället för att bara följa med, se vart resan tar mig...
Är jag rädd för att göra fel? Vad är mina mål i livet?

Just nu har jag en massa illusioner (konstigt, det var inte alls det ord som jag skulle skriva, men det tvingade sig på mig??) visioner om hur jag kan leva ett bra liv. Det är idéer som jag gått runt med under lång tid, men det är först nu som det verkar vara möjliga att genomföra.

För ett tag sedan så valde jag att släppa alla mina gamla värderingar för att ompröva dem, för att se om de fortfarande var jag, eller om de bara följde med av gammal vana. Detta gör att jag nu ofta kan känna mig vilsen. Den grund jag förut hade att stå på var inte tillräckligt stabil. Jag var tvungen att rasera den för att kunna bygga nytt.

Nu står jag här mitt i livet. Jag tar en dag i taget. Jag trevar mig fram lite grann, känner efter.
Allt det gammla som bara fanns där utan att fylla någon funktion är nu borta. Det är spännande men samtidigt skrämmande.

När det liv jag hade satt upp för mig raserades så följde mycket annat med. Detta är reaktionen. Jag har gjort mina val, detta är vad som följer...

Det är så mycket jag vill prata med dig om, få förklarat, förstå.