Min trygga hamn

jag känner mig svag i kroppen, huvudet är tungt. Det kliar i halsen. Samtidigt som jag är varm så fryser jag. Gud va orättvist säger jag och tycker lite synd om mig själv. Men är det egentligen synd om mig, om jag tänker efter....

Jag har just kommit hem ifrån en annan del av Malmö. En del som jag inte sett på länge. En del av staden som jag inte tror att alla vet finns.
Att fara igenom denna del är som att säga farväl till sverige och entra ett helt nytt land. Det som avsöjar att det fortfarande är i mitt hemland jag befinner mig i är att det doftar sommar och syren, att det i magen finns en känsla av att jag befinner mig hemma.

Vi passerar ett bostadområde. Vi känner båda skillnaden. I en lägenhet så är ett fönster sönderslaget. Det ligger skräp överallt på gatorna. Ännu fler fönster som är sönder. Allt känns gammalt och skitigt. Undrar varför ingen bryr sig om dessa lägenheter och detta område.
För att ingen bryr sig om dessa människor....

Jag blir så illa berörd. Ska det vara såhär. I det Sverige som jag tror att jag bor i så ska alla behandlas lika. Om någon har sönder mitt fönster så ska min hyresvärd ordna det så fort han bara kan.

Det finns säkert en massa fakta som jag inte känner till. Jag vet bara hur viktigt det är för mig att ha mitt trygga hem att falla tillbaka i. Efter en hel dag på jobbet så är det skönt att komma hem till sin trygga vrå och bara slappna av. Känna värmen och tryggheten. Det är en av de viktigaste sakerna för att jag ska kunna slappna av och fungera normalt i tillvaron.
Även om jag flyttar ofta så är mitt hem det ställe som fungerar som min trygga hamn.