Nytt blod, ny kärlek

Klockan är mycket, egentligen borde jag ligga i sängen och sova. Men jag kan inte eller vill inte....
Det är så många tankar som far runt. Lika bra att jag sätter mig ner och skriver, tömmer mig. Det finns inte så mycket att göra när inte ens drömmarna vill komma.

Som alltid så fastnar några ord och ligger där och gnager.

"Jag kan fortfarande känna dina händer runt mitt hjärta, men inte lika tydligt som förr. Jag kan känna dess avtryck. Blodet börjar strömma igenom igen, sköjer bort det som varit. Minnena suddas ut, blir suddiga i kanten. Det som har varit försvinner och ger plats åt det nya. Nytt blod bildas, ny kärlek."


Från sovrummet kan jag känna värme, en slags värme som lägger sig om mitt hjärta.
En vän sa till mig häromdagen att hon ville träffa någon som hon kunde dela sin själ med? Tänk om det är det jag har hittat?

Det är ideligen en kamp om att se vilka behov jag har och vilka krav jag har på min omgivning. Många gånger så kan jag känna att saker som jag vill få bekräftade är mina egna "hjärn-spöken". Ingen i hela världen kan fylla dessa behov utom jag själv. Hur kan jag i så många år ha försökt få min omgivning att fylla dem till mig. Alla svar finns ju i mig själv.

Tröttheten börjar komma. Nu vill jag krypa ner i den redan uppvärmda sängen och kramas och låta drömmen fånga mig när jag faller, faller i sömn.