Måste jag skrika högt?

Jag skulle just nu bara vilja öppna mitt hjärta och låta allt forsa fram. Det känns som om det är något som trycker mot bröstet. Det är något som jag inte är nöjd med. Jag vet inte vad. Det är fredag kväll, jag är ledig imorgon och på söndag. Så mycket tid och jag kan inte komma på någonting som jag vill göra. Konstigt. Jag har en idée om att de flesta människor ser fram emot dagar då de inte har någonting att göra. För mig är det skrämmande.
Jag sitter och funderar, ska jag fara dit eller dit. Jag kanske ska se om jag kan fara ut och rida, jag som bara suttit på en häst ett par gånger i mitt liv....
Jag skulle kunna fara ut i naturen och bara känna den...
Eller försöka hämta kraft vid havet.

Jag tycker att det är underligt att jag kan känna mig så tom innuti....

Vad lever jag för?

Kan ingen möta mig här? Måste jag skrika högt? Högre??



Jag har fastnat i drömmar på morgonen, sköna drömmar, som får mig att trycka på snoze och dra täcket lite närmare och mysa ner mig ytterligare. Bara för att få fortsätta drömma.

-Vad rymmer du ifrån?
-Jag rymmer ifrån mig själv, till mig själv. Jag kramar mig hårdare och blundar. Där ser jag ljuset som aldrig kommer att sluta brinna. Jag måste hålla lågan vid liv, ännu en vinter. Jag vet ju hur skönt det känns att med en kopp te förflytta sig utanför fönstret till regnet som faller ner mot gatan, utan att bli blöt. Jag vet ju att solen finns där ovanför molnen. Jag måste bara ta mig igenom de lager av moln som skymmer min vän.
Jag vill inte längre rymma!

-Sluta rymma ifrån kärleken!!!

Rummet ligger stilla, natten närmar sig, men jag är inte redo att fångas av den än. Jag vill hålla mig här, levande ett tag till. Jag vill känna musiken strömma genom mig ytterligare ett tag, även om jag kan känna tröttheten närma sig. Idag har varit ytterligare en bra dag, en lätt och skön dag, en dag där jag tycker väldigt bra om mig själv, om den jag är.