Stillhetstvång

I en tid av förundran,
I en värld av förundran,
Förundras jag,




Jag tvingas att vara stilla.
Under min fot!
Under min fot, växer blåsor.
Jag tvingas vara stilla.

Stilla i tanken.

Jag känner lugnet komma.

Jag skapar,
jag tillverkar.
Jag omformar. Jag skapar.
Jag tar av det förflytna, transformerar det till ett ting av idag, märkt av det förflutna.
Dåtidens skuggor lever kvar.

Jag tvingas vara stilla, men i tanken reser jag.
Jag reser till dig, jag reser i de berättelser jag tar till mig genom att vända blad i den bok som ligger framför mig. Solen lyser, gör mig varm, gör mig lugn.

Du är nära mig.
Jag kan höra dig.
Du finns.
Du finns för mig.
Jag kan känna din värme fast att du inte är här. Hur kan det komma sig?

Jag hör din röst, den får mina hår att ställa sig rakt upp.
Jag ryser.
Allt för att din röst far genom rymden, ända tills att den träffar mig.

Ska jag våga blunda?

-Du gör mig varm när du rodnar.