Vikten av att inte äga en tv.

I helgen var det 80-års fest. Veronika, en väninna från förr fyllde 30 år, hennes kille Dan fyller snart 50 år så de firade med gemensam fest i Lund. Han är lärare i filosofi så en del filosoferande blev det. Och för vissa en del vin. Men i övrigt var det underbart att se min lilla Veronoka lycklig.

Varför tycker så många att det är konstigt att jag inte äger en tv? Tänk så mycket som jag slipper se, så mycket ondska i världen som jag ändå inte kan påverka. Lever jag här och nu så kan jag ta hand om mina nära och kära. Tanken är här och nu, och kanske lite på att jag fyller år snart! Shit 30 år. Jag ser framför mig en stor eld.






Susanne sitter i soffan, läpparna är alldeles röda av vinet hon dricker. Hennes blonda hår ser ännu blondare ut i dessa kontrasternas kväll. Hon sitter försjunken i en soffa med filosofi professor Pär. Hon tvingar honom att genomleva den ena idéen efter den andra om diverse filosofer (helst kvinnliga). För att Pär ska njuta av denna situation så matar hon honom med chips och dipp.
Jag inser att båda har en underbar kväll!

Under söndagen så har jag inte ens tillräckligt med energi för att ta hand om mig själv. Jag vill bara vara i min egna lilla bubbla, känna vad som rör sig. Jag längtar efter att få somna vid havet och känna solens läkande strålar på min kropp, och efter många om och men så befinner jag mig till slut där...

Snart är det dags för flytt igen. Jag hoppas innerligt att jag kommer att stanna på den nya adressen en bra tag. Få tid och låta mina rötter få växa sig starka. Jag kan nästan inte föreställa mig hur det skulle kännas att veta var alla mina grejer finns. Ha samma möbler under en lång tid.
Jag vill bygga hem!

Nu far tiden iväg som vanligt, jag har i alla fall ätit frukost!