Havets vågor i hösten

Det var svårt att komma upp ur sängen i morse. Efter flytt och födelsedagsfest så är kroppen ganska mör. När allt är slut så kommer fallet, tröttheten. Men det var underbart att så många fina människor kom för att fira min 30-års dag. Jag känner mig lyckligt lottad.

Jag fick en konstig fundering idag, om skillnaden mellan myror och flugor. Att vi som människor idag går mer och mer till att bli som flugor. En myra tillhör en stack, de arbetar och är en del av någonting. Vad gör då en flyga, tillhör den någonting annat än sig själv?
En fluga är fri och obunden, men den tillhör ingenting, en myra har någon slags tillhörighet.


Jag känner att jag måste gå in och få vara stilla, så mycket har hänt utanför mig nu att jag måste finna stillhet innuti...
Det har varit skönt att i helgen få finna min tillflykt vid havet, med frukost, och kärlek...

Det märks att det börjar bli höst, vattnet är inte längre lika klart och öppet. Det känns som om att det är i uppror, att det liksom jag vill bort. Den eviga längtan efter sommaren? Eller kanske vaknar en längtan att få vara vild igen, att få vara ett med elementen, den vilda vinden som river och drar, lockar och vill dra ut det som bara måste ut ur systemet, ut i det fria, ut i den fria friska vinden, släppa lös det som ligger och lurar. För att få ro i själen, innan vintern tvingar in mig i idet.

Det är dags att jag lär mig att njuta av varje årstid, ser dess fördelar. Jag vill se hösten som skördetid, den tid som det jag har arbetat för går i lås. När hösten sen kommer så kommer en tid av kontemplation, att dra sig innåt, vila, för att till våren låta nya idéer väckas till liv.

Kärlek!