Kvällen är här igen!

Kvällen är här igen. Genom mina högtalare hör jag musik som gör mig lugn innuti. Min värld har börjat växa i takt med att jag stänger världen ute. Det är som om en slags balans måste jämna ut sig. De yttre rösterna tystnar och jag får kontakt med mitt inre.
Jag kan höra min egen inre röst, jag kan känna min puls, ljudet av mitt liv.
Jag känner mig otroligt levande…

Visst är det jobbigt de dagar då det aldrig riktigt blir ljust, när det är svårt att öppna ögonen på morgonen.
En vän till mig sa att jag ska stäcka ut handen mot det mörka okända. I det kan jag finna styrka. I det kan jag finna näring. Där det ser ut att ingenting finnas finns det oändliga…

Jag har börjar drömma en massa. Jag känner att jag måste skriva ner det som kommer till mig under natten i ett försök att ytterligare lyssna innåt.

Nu ska jag ta min tillflykt till badkaret innan jag låter natten svepa iväg mig till nya äventyr.