Livet!
Idag vet jag inte alls hur jag ska börja. För jag vet inte var jag är, eller hur det ska sluta. Jag står mitt i. Det finns så många val. Det finns så många jag, som vill så mycket olika saker. Just nu vet jag inte vad jag ska göra. Jag försöker bara att andas och ta en dag i taget. Det har jag nog lärt mig av livet. Att vänta och se, att vara tålmodig.
Men det är svårt, så svårt. Livet är här och nu. Men det är svårt att stanna här. Det är så lätt att släppa taget och drömma sig bort till andra platser och tider.
Just är det mycket minnen som far igenom mig, åter igen så tvingas jag genomleva saker en gång till. Som vanligt mycket bra, men också mycket som tär på min själ. Kanske är det därför jag just nu är så trött. Jag låter mig själv gå tillbaka, jag låter min energi gå tillbaka till det som inte finns kvar, det som inte kan ge mig någon ny energi. Det gör mig sorgsen. Jag vill ta ett steg in i mig själv och bara gråta.
Jag önskar ibland att jag kunde släppa taget om det som varit, att jag skulle kunna radera det. Och bara se framåt. Det förflutna är bara skuggor. De blir mörkare och mörkare för var dag. Men i detta mörker så har det funnits så mycket vackert. Så mycket kärlek. Så mycket som inte längre finns kvar.
Det finns mycket som jag saknar, mycket som rubbar mig i grunden. Jag vet att allt som har hänt har varit till det bättre, men ibland så önskar jag att jag gjort saker annorlunda. Det har gjort att jag nu helt och hållet står ensam. Samtidigt som jag aldrig haft så många vänner som nu. Jag är ensam, tillsammans med andra...
Trorts detta...
Jag tror att jag mår bättre nu än på väldigt länge. Jag har accepterat att det finns olika årstider och att dessa påverkar oss väldigt mycket. Just nu är det vinter, snart vår. Det är fortfarande tid för vila och tillbakadragande. Fröet är satt i jorden, det gror. Jag har satt mina frön, de ligger nu och slumrar. Jag kan känna att energin håller på att komma tillbaka, sakta men säkert. Våren börjar närma sig. Livet börjar komma tillbaka! Jag hoppas att det sker ganska snart....
Men det är svårt, så svårt. Livet är här och nu. Men det är svårt att stanna här. Det är så lätt att släppa taget och drömma sig bort till andra platser och tider.
Just är det mycket minnen som far igenom mig, åter igen så tvingas jag genomleva saker en gång till. Som vanligt mycket bra, men också mycket som tär på min själ. Kanske är det därför jag just nu är så trött. Jag låter mig själv gå tillbaka, jag låter min energi gå tillbaka till det som inte finns kvar, det som inte kan ge mig någon ny energi. Det gör mig sorgsen. Jag vill ta ett steg in i mig själv och bara gråta.
Jag önskar ibland att jag kunde släppa taget om det som varit, att jag skulle kunna radera det. Och bara se framåt. Det förflutna är bara skuggor. De blir mörkare och mörkare för var dag. Men i detta mörker så har det funnits så mycket vackert. Så mycket kärlek. Så mycket som inte längre finns kvar.
Det finns mycket som jag saknar, mycket som rubbar mig i grunden. Jag vet att allt som har hänt har varit till det bättre, men ibland så önskar jag att jag gjort saker annorlunda. Det har gjort att jag nu helt och hållet står ensam. Samtidigt som jag aldrig haft så många vänner som nu. Jag är ensam, tillsammans med andra...
Trorts detta...
Jag tror att jag mår bättre nu än på väldigt länge. Jag har accepterat att det finns olika årstider och att dessa påverkar oss väldigt mycket. Just nu är det vinter, snart vår. Det är fortfarande tid för vila och tillbakadragande. Fröet är satt i jorden, det gror. Jag har satt mina frön, de ligger nu och slumrar. Jag kan känna att energin håller på att komma tillbaka, sakta men säkert. Våren börjar närma sig. Livet börjar komma tillbaka! Jag hoppas att det sker ganska snart....
posted by Unknown @ 9:20 PM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home