Tankar runt måndagens session!

Tankar runt måndagens session.

Det är underbart att möta och bara vara och se vad som vill komma upp till ytan. Det får mig att stanna upp och bli mer medveten om mig själv. Jag har svårt att finna de tillstånd som vi finner tillsammans. Jag ser det som en stor gåva.

Jag är väldigt tacksam för att vi fortfarande kan träffas och mötas på de sätt som vi gör. Jag kan känna mig helt trygg med dig. Jag är inte rädd för saker som kan komma upp, mycket beror på att vi talar samma språk, det som jag säger till dig är inte konstiga för dig. Du tittar inte konstigt på mig, utan du ser mig bara växa. Du lockar fram saker i mig som jag annars skulle ha svårt att få fram. Du får mig att våga möta det. Jag vet att jag borde försöka vara mer stilla och låta saker komma mer när jag är själv. I mötet med dig gör det mig mer medveten, om att det finns så mycket mer innuti. Allt jag behöver göra är att sluta mina ögon.

Jag hoppas att vi kan hitta en balans, en gemensam plattform att stå på. Jag tror att vi båda kan lära mycket av varandra. Det är också en gåva att få dela erfarenheter och byta kunskaper i en miljö som är så trygg.

Jag förstår din längtan. Jag hoppas att du kan se bortom den. Jag skulle önska att jag inte påverkade dig så mycket. Men just nu finns det inte så mycket jag kan göra, mer än att lyssna och försöka möta dig.

Jag vill forstätta att träffas dessa dagar.