Rörelse

Lugnet lägrar sig över mig. Jag kan känna dess tyngd. Som ett varmt täcke. Just nu värmer det skönt. Just nu känns det som om det är morgon och jag kan ligga kvar under täcket, länge.
Tyngd.

Är det så att vi formar vårt eget öde? finns det någon eller något som styr våra handlingar. Är mina tankar bara mina egna?
Är mina känslor bara mina egna?

Som så många gånger förr så kan jag känna hur det rör sig, mina tankar och mina känslor.
Jag har släppt en tanke fri som fortplantar sig genom världen, tiden. Jag gav den liv och lät den fara iväg, som en fågel på uppdrag. Tids nog ska den komma tillbaka till mig och berätta...

Att vara stilla i rörelse. Att känna men samtidigt inte. Att se utan att uppleva.

Kanske är det så att jag nu står i stormens öga och låter världen runt röra sig, medan jag står stilla, här och nu.

Jag hör musiken. I den kan jag vara. Jag kan släppa tanken fri för en stund. Det är skönt. Jag kan känna hur jag släpper en del av mig själv fri. Jag har ett behov av att känna mig fri.

Att vara fri kan vara som att vara ensam, men att vara fri kan också vara att vara stark, i sig själv.

Jag vänder mig innåt, jag vänder mig mot rörelsen därinne. Jag vänder mig till mitt mysterium. Jag lär känna mig själv hela tiden. Det är som att jag vaknar och för första gången ser livet med öppna ögon, redo för allt det nya.