Dikter till mitt ofödda barn

”Dikter till mitt ofödda barn”

Stilla, stilla.
Du finns inom mig. Jag kan känna dig. Din själ och min själ är densamma.
Du väntar på mig, men jag är inte redo än, men min kärlek till dig finns hos mig. Du kommer att vara välkommen den dagen vi tillsammans väljer att det är dags. Vilket äventyr vi ska skapa, du och jag. Du och Jag.

Du är närmare nu än vad du varit tidigare. Du kommer till mig i perioder, som för att hälsa på och säga att det snart är dags. Otålig är du, liksom din blivande mor.



Hon ser upp mot månen, hennes resa är snart till enda. Väntan har varit lång.
Det finns en närvaro i luften, liksom mystisk och närvarande. En längtan. Är det en saknad? Som att någonting fattas?
Har det inte alltid fattats något.

Länken bröts i begynnelsen. Sedan har längtan varit en drift, som manat henne frammåt, drivit henne att fortsätta.
Ensam har vägen varit, men med tiden så har vägen kärleken sakta funnit.
Jag är så tacksam att du vandrar med mig, min lilla hand i din.

När jag har kännt det som om att jag stått vid kanten av en ruin så har du funnits där, vägrat släppa taget.
De stunder då jag tvivlat på allt så har du viskat i mitt öra att det finns något större, något som har en mening. Att jag är viktig i mitt liv.

Nu när jag ser tillbaka på mina spår så kan jag se hur det nu är lättare och ljusare än vad de varit innan. Jag kan känna att den slöja som funnits framför mig under en lång tid är borta. Hela min tillvaro är klarare.
När jag ser mig själv i spegeln så kan jag se hur mina ögon har ändrats, hur hela jag lyser på ett helt annat sätt än tidigare.
Vägen har varit svår, stundtals har terrängen varit hemsk, men nu har jag nått en platå där jag kan stå och se ut över det som jag har åstadkommit.
Mitt hjärta lyser. Jag är stolt över den jag har blivit. Jag är stolt över att vara den jag är idag. Jag kan känna klar kärlek stråla från mitt hjärta. Vissa saker kan jag ångra, men av allt så har jag lärt mig otroligt mycket, av livet.

Jag vill stå stilla i allt som är jag för ett tag, sedan när jag har vuxit mig riktigt stark och när min grund är solid så vill jag fortsätta min vandring, men min lilla hand i din.