Luft under mina vingar

Kreativitet är ett måste för mig. All den energi som rör sig inuti mig måste få ett utlopp, som en ventil. Det är den jag är och det måste jag ta hand om.

Jag har en kreativ själ, en själ som gärna provar nya saker. En själ som gärna förändrar.

-Ja, du har ju mycket luft i ditt tecken säger stjärnorna!!! (Fniss) Inte konstigt då, bra att jag kan skylla på de där skinande sakerna högt där uppe.

Det har äntligen regnat, jag känner hur näringen kommer tillbaka till jorden. Det är underbart, jag hoppas att det regnar några dagar till så att jorden hinner bli riktigt blöt. Då kan jag sitta inne och fixa med alla de saker som jag så länge har skjutit på. Det har verkligen burit emot att arbeta när man kan fara ner till havet och simma i Rans vågor, somna på stranden....

Mitt i allt detta så finns du. *Kärlek!*
En rädsla finns gömd inom mig, jag vill ta ut den och vädra den, så att jag förstår att den bara är en illusion. För det som skiner starkast när natten faller är värmen från dig och din kärlek!

Gråta

Du vänder dig om i dörren?
-Vem är du?

Hur ska jag kunna svara på det när jag själv inte vet svaret.
Livet är det som far förbi oss, det eviga och föränderliga.


Du korsade min väg och jag korsade din. Dina fotsteg syns tydligt, fortfarande.

I år har jag saknat mig själv, nu är jag här igen. Glöden är tillbaka.

Du skulle vilja se mig gråta?

Känslor i förvirring!

Så många förvirrade tankar. Huvudet snurrar. Jag tackar min lyckliga stjärna att jag är ledig imorgon. Jag ska ta min filt och mina böcker ner till stranden. Där ska jag ligga och låta alla känslor komma som jag just nu kanske inte orkar känna.

Så mycket snurrar runt mig, vet inte vad det är som är "på riktigt" eller inte. Jag försöker vara stark och känna igenom, men denna gången så lyckas de bra. Förvirringen är total.

Allt som jag gjort verkar få sina konsekvenser till slut. Jag har aldrig velat såra!

Just nu när jag skulle behöva din närhet, var är du nu?

Wild horse!

Yesterday I was told that I am like a whild horse, that no man can ever tame!

What does that mean for me and my life. Should I belive that it's true. I know it is, but how does that make me want to live my life...

I love to ride free, but freedom is lonley

The snow has fallen

The snow has fallen again.

The light is too bright.....

I need it in my heart, my very essence.

To grow like a tree!

Alla små saker i livet som får mig att förstå det fina i livet

Behovet att skriva växer sig större än behovet att sova. Ändå känner jag mig helt slut. Veckan som just passerat har varit en prövning på många sätt. Den har fått mig att öppna mina ögon inför livet, se det som finns och finna lyckan i det lilla ytterligare.

Jag är så tacksam att mitt lilla troll Donna äntligen har fått komma hem igen. Efter att hon rasat ganska fort i vikt så åkte vi in till djursjukhuset med henne. Någonting fel med levern...? Jag började fasa att jag inte skulle få känna hennes underbara kurr vid min sida längre, tårarna kommer. Men nu är hon hemma igen. Hon vill inte äta än, men hon börjar se friskar ut för varje timme som passerar.... Lycka!

Samtidigt är jag sååå tacksam över att Tomas lilla vovve Kasper fortfarande finns med oss. Han utmanade ödet genom att rymma från mitt jobb och ta sig en liten springtur 5 gånger fram och tillbaka över Bergsgatan utan att bli träffad av en bil eller orsaka några katastrofer. För att sedan försvinna.... och först återfinnas två och en halv timme senare flera kilometer bort. Det var länge sedan jag sprang så mycket!! Kan det till råga på allt vara den varmaste dagen i mannaminne samtifigt så blir jag inte förvånad.

Mitt i allt detta så frågade jag min kärlek för en vecka sedan om han vill gifta sig med mig. Han svarade ja!
Efter att ha kännt honom så kort tid så vet jag att det är rätt.
Han är underbar, han får mig att känna mig underbar. Det finns så mycket godhet och kärlek i honom. Jag känner mig i sanning lycklig att få vara vid hans sida. Om ett års tid så kommer jag att vara hans fru, och han min man! *Jag ler, mitt hjärta ler*

En vän Lars ska tillverka våra ringar. Lars är en väldigt speciell man, jag är glad att han vill göra dem till oss. Han har något speciellt, en gåva som han förmedlar via sina stenar. Kanske är det just det som binder oss samman, vår farsination för stenar. Hur många på denna jord kan sitta med en vacker rutil i sin hand och känna verkligheten förändras, hur kristallen tar dig med på äventyr så direkt.

Allt känns så bra, allt faller sig så naturligt. Alla de människor i min närhet nu är jag så lycklig att få vara nära. Min andliga familj börjar samlas runt mig. Min familj, mitt sociala nät som fångar mig ifall jag faller. Jag vet att de finns där för mig, liksom jag finns där för dem. Kärleken är stark och glädjen är stor, att äntligen hitta hem!