Dikter till mitt ofödda barn

”Dikter till mitt ofödda barn”

Stilla, stilla.
Du finns inom mig. Jag kan känna dig. Din själ och min själ är densamma.
Du väntar på mig, men jag är inte redo än, men min kärlek till dig finns hos mig. Du kommer att vara välkommen den dagen vi tillsammans väljer att det är dags. Vilket äventyr vi ska skapa, du och jag. Du och Jag.

Du är närmare nu än vad du varit tidigare. Du kommer till mig i perioder, som för att hälsa på och säga att det snart är dags. Otålig är du, liksom din blivande mor.



Hon ser upp mot månen, hennes resa är snart till enda. Väntan har varit lång.
Det finns en närvaro i luften, liksom mystisk och närvarande. En längtan. Är det en saknad? Som att någonting fattas?
Har det inte alltid fattats något.

Länken bröts i begynnelsen. Sedan har längtan varit en drift, som manat henne frammåt, drivit henne att fortsätta.
Ensam har vägen varit, men med tiden så har vägen kärleken sakta funnit.
Jag är så tacksam att du vandrar med mig, min lilla hand i din.

När jag har kännt det som om att jag stått vid kanten av en ruin så har du funnits där, vägrat släppa taget.
De stunder då jag tvivlat på allt så har du viskat i mitt öra att det finns något större, något som har en mening. Att jag är viktig i mitt liv.

Nu när jag ser tillbaka på mina spår så kan jag se hur det nu är lättare och ljusare än vad de varit innan. Jag kan känna att den slöja som funnits framför mig under en lång tid är borta. Hela min tillvaro är klarare.
När jag ser mig själv i spegeln så kan jag se hur mina ögon har ändrats, hur hela jag lyser på ett helt annat sätt än tidigare.
Vägen har varit svår, stundtals har terrängen varit hemsk, men nu har jag nått en platå där jag kan stå och se ut över det som jag har åstadkommit.
Mitt hjärta lyser. Jag är stolt över den jag har blivit. Jag är stolt över att vara den jag är idag. Jag kan känna klar kärlek stråla från mitt hjärta. Vissa saker kan jag ångra, men av allt så har jag lärt mig otroligt mycket, av livet.

Jag vill stå stilla i allt som är jag för ett tag, sedan när jag har vuxit mig riktigt stark och när min grund är solid så vill jag fortsätta min vandring, men min lilla hand i din.

Kvällen är här igen!

Kvällen är här igen. Genom mina högtalare hör jag musik som gör mig lugn innuti. Min värld har börjat växa i takt med att jag stänger världen ute. Det är som om en slags balans måste jämna ut sig. De yttre rösterna tystnar och jag får kontakt med mitt inre.
Jag kan höra min egen inre röst, jag kan känna min puls, ljudet av mitt liv.
Jag känner mig otroligt levande…

Visst är det jobbigt de dagar då det aldrig riktigt blir ljust, när det är svårt att öppna ögonen på morgonen.
En vän till mig sa att jag ska stäcka ut handen mot det mörka okända. I det kan jag finna styrka. I det kan jag finna näring. Där det ser ut att ingenting finnas finns det oändliga…

Jag har börjar drömma en massa. Jag känner att jag måste skriva ner det som kommer till mig under natten i ett försök att ytterligare lyssna innåt.

Nu ska jag ta min tillflykt till badkaret innan jag låter natten svepa iväg mig till nya äventyr.

Nytt blod, ny kärlek

Klockan är mycket, egentligen borde jag ligga i sängen och sova. Men jag kan inte eller vill inte....
Det är så många tankar som far runt. Lika bra att jag sätter mig ner och skriver, tömmer mig. Det finns inte så mycket att göra när inte ens drömmarna vill komma.

Som alltid så fastnar några ord och ligger där och gnager.

"Jag kan fortfarande känna dina händer runt mitt hjärta, men inte lika tydligt som förr. Jag kan känna dess avtryck. Blodet börjar strömma igenom igen, sköjer bort det som varit. Minnena suddas ut, blir suddiga i kanten. Det som har varit försvinner och ger plats åt det nya. Nytt blod bildas, ny kärlek."


Från sovrummet kan jag känna värme, en slags värme som lägger sig om mitt hjärta.
En vän sa till mig häromdagen att hon ville träffa någon som hon kunde dela sin själ med? Tänk om det är det jag har hittat?

Det är ideligen en kamp om att se vilka behov jag har och vilka krav jag har på min omgivning. Många gånger så kan jag känna att saker som jag vill få bekräftade är mina egna "hjärn-spöken". Ingen i hela världen kan fylla dessa behov utom jag själv. Hur kan jag i så många år ha försökt få min omgivning att fylla dem till mig. Alla svar finns ju i mig själv.

Tröttheten börjar komma. Nu vill jag krypa ner i den redan uppvärmda sängen och kramas och låta drömmen fånga mig när jag faller, faller i sömn.

funderingar över en drink

Världen snurrar och jag med den...
Med en katt i knäet så sitter jag och funderar över livet och alla som jag möter. Världen känns både stor och liten.

Jag har haft en förmåga att träffa människor på olika sätt. Idag tog jag en drink med en tjej som jag inte känner alls men som jag bara träffat vid lite olika tillfällen. Det var ganska mysigt att sitta och småprata och få en inblick i en annan människas liv. Jämföra erfarenheter. Det som var skönt med att träffa denna tjejen var att det som vi pratade om var inte bara tomt prat. Jag är trött på tomt prat, till vilken nytta är det?

Vad hade jag velat säga till dig om jag hade kunnat. Vilka ord hade jag valt att använda? Hade jag varit hård mot dig eller skulle jag se i mitt hjärta efter mjuka ord som hade träffat ditt hjärta. Hade jag kunnat se på dig med samma kärlek som jag ser på mig själv?

Jag önskar att jag kunde måla en tavla och i den fånga alla känslor i. Om jag skulle kunna i mitt inre och föra över det som jag känner till duken, och få det att stanna där..

Din makt

Jag vill att du ska veta att du inte skrämmer mig på samma sätt längre. Din makt över mig är bruten...
Din makt över mig är bruten...

Den rädsla som fanns där är inte längre lika stor!

Din makt över mig är bruten....


...

Passager

Idag hade jag behövt skriva en massa, det finns mycket i mig som vill ut. Många nya tankar som far igenom mig som jag skulle vilja fånga...

Men efter att en av mina bästa vänner imorse dök upp på MSN igen efter en tids frånvaro och berättade att hans föräldrar gått bort med bara 3 veckors mellanrum blir det som jag vill skriva inte lika viktigt/tungt längre. En del av mig domnar bort, jag blir tyngre och jag känner mina tårar komma.

Jag blir extra påverkad av detta för att hans föräldrar och mina var relativt jämngamla.

Min fine vän. Mina tankar finns hos dig!