Simlektion

Dagens motto!
"Varför göra det lätt fär sig när man kan göra det svårt"

Precis, det är just så det känns. Att bara ta den enkla vägen, vad lär man sig på det? Näe, usch. Jag vet inte. Jag inser att jag behöver högre makters hjälp.
Som Lena skulle ha sagt, det är bara ett I-landsproblem. Men, ändå ett problem.
Sista dagen inför detta tunga beslut.
-Vilket jobb ska jag välja!

Vaknade upp igår och insåg att jag nog hade druckit för många öl kvällen innan. Men bandet "The Tiny" var underbart. (SheMusic på Inkonst i Malmö)
Att jobba dagen efter gick sådär. Trött, trött.
Trött.
Men musiken fick mig att skriva, tömma mitt förvirrade inre.

"You say don't want me no more.
I say why?
You say;
-It's raining outside!

You look down,
and then you stare at me with thouse eyes,
eyes like a river.

Suddenly I feel I can't swim!"


Men idag lyser himlen blå, och idag ska vattensängen installeras.

Underbara torsdag

Lugnet lägrar sig över lägenheten!
Man kan se spåren efter striden.
De två rivalerna har smugit sig tillbaka in i skuggan. De slickar sina sår(lägger luddet på plats)

Det enda spår som nu ligger utspridda på mitt golv är de tussar med ludd som de lämnat efter sig!


(Varför har jag lyckats ladda ner julsånger? Nästan mitt i sommaren?)


Klockan går för fort som vanligt. Jag har massor att göra, massa måsten som ligger och ruvar. (men kaffet smakar gott och musiken som sprider sig i rummet är skön, och katterna myser så skönt..........
Jag ska nog sitta här och bara vara ett litet tag till).

Det är trots allt dessa stunder som är livet!

Zahiren

Det har regnat hela natten, utanför och innuti har regnet fallit.

Morgon, regnet faller på mitt sneda fönster, tack vare min underbara vindsvåning så kan jag se molnen röra sig längst himlen, och både se och höra dropparna som faller tungt.
Det är så mycket som rörs upp, för att sedan falla på plats igen.

Huvudet värker som om jag druckt mig berusad igår, men det är tårarna. Dessa tårar.

I mitt huvud så far tankarna, de far som moln. Jag vet att snart så har stormen avtagit. Lugnet kommer åter igen att lägra sig, solen kommer att lysa. Jag kommer att sitta där och le mot solen som förr. Jag kommer att kunna dra ett djupt andetag och inte känna annat än kärlek runt mig. Jag vet det, men ändå så ligger det blöta kvar från gårdagen och det får mig att rysa.
Det får mig att vilja återvända till sängen och värmen.

Till värmen som jag hoppas ska tränga hela vägen ner till hjärtat.

Och allt detta är bara en önskan att bli sedd.

Tårar

Tårar som rinner nedför mina kinder.
Varför påverkar du mig så.

I min dröm så kommer du och lägger dina armar om mig och ser på mig som ingen annan kan, ser in i min själ.
Länge sedan var det, kommer den känslan någonsin att komma tillbaka?
Kommer någon att kunna möta mig som du?

Nu kommer det äntligen, de tårar som jag väntat så länge på, kom och ge mitt hjärta ro så att det kan älska igen.

Det gör ont när ett hjärta faller i bitar, det gör ont när det sakta läker.

Men kärleken är för skön för att jag ska kunna vända den ryggen. Jag hoppas bara att den kan komma till mig igen, måste bara läka först. Jag hoppas att den som vill känna mitt hjärta ska ta det försiktigt, det är inte lika tåligt som innan.

Katterna ligger tätt tillsammans på mitt golv. Donna ligger med tassen mot Cherokie, för att känna hennes värme och trygghet.
För mig väntar en stor ensam säng. Utanför mitt fönster ligger natten tyst och ruvar.
Natt ta mitt hjärta med dig....

avstamp

Att leva sitt liv utan att ge avkall på sig själv, att stå helt och fullt ut i sin sanning. Jag önskar jag kunde, men det beyder att jag i varje ögonblick måste känna efter så pass mycket att jag är rädd för att jag ska glömma bort att jag lever.

En sanning idag behöver inte vara min saning imorgon.

En underbar vän till mig rör mig så på djupet, de ord han säger till mig de stannar hos mig. Han reflekterar min sanning. Han ser mig för den jag är, just nu. Samtidigt som jag tror att han inte ser mig alls. Eller snarare är det så att jag inte vågar visa allt för honom. Tänk om det han ser inte längre är vackert för honom.

En annan vän rör mig också. Han rör mig såpass att jag inte längre vet vem jag är. All min självsäkerhet försvinner. Det jag älskar hos mig själv är jag rädd inte ska duga till. Jag tvingar mig till att bli bättre, eller bara annorlunda.

Jag ser mig själv som ett yrväder, som just nu kanske är lite vilse, som skulle vilja hitta till en hamn. Om bara för ett tag bli mött och omhändertagen.

Utanför mitt fönster kan jag se sommarens färger försiktigt visa sig på himlen. Vintern har äntligen fått ge vika. Sommaren är på väg!

Det är svårt att förklara, men känslan av sommaren finns där, både innuti och utanför mig.

Två katter ligger och sover bredvid mig. Det tar på krafterna att rusa runt och slå kullerbyttor i lägenheten.
Andas in, sakta andas ut. Och det underbara kurrandet

Sakta går jag in i mig själv....

Dags att börja ett nytt liv!

Natten faller, liksom jag faller.
Vad faller jag till, jag vet inte längre vad det är jag faller från. Från mig själv eller till mig själv.

Min katt spinner på min mage, små under som får mitt liv att lysa klarare. Ett av livets små mirakler.

Nej, nu är det dags att brja ett nytt liv, jag tror jag börjar med att sova!

Ljus och Kärlek!!!!!!!!!!

Att falla in i sig själv!

skriva, att lämna ut mitt innersta! Det som jag vill få ur mig, men inte vill prata om!

Hon gick över isen, under sina fötter kunde hon se sig själv. Jag, tanken fanns där med ens...Skrämmande. Vem ska fånga mig när jag faller?

Lugn, musiken flödar genom rummet. Morgonen kliver sakta in genom fönstret. Molnen ligger täta, vem ska vinna kampen idag, våren eller vintern? Solens strålar kämpar för att nå igenom, liksom jag kämpar.

Jag sluter ögonen, ser framför mig ett helt nytt landskap. Det är drömmen som kallar, det är du som kallar. Var bär färden av denna gång?
En doft av sommar sprider sig i rummet.