AngelHannah

Wednesday, August 16, 2006

Jag är skör!



Jag är skör.
Jag önskar att det fanns något jag kunde göra för att bli starkare.
Jag känner mig skör och bräcklig.


Jag är en ljusvarelse som rör mig på denna jord. Att vara ett med ljuset i denna värld med så lite ljus.

Jag ber i denna stund om ljus. Jag ber ljuset vara närvarande hos mig alltid.
Jag ber om hjälp.
Jag ber att mitt ljus ska få stöd så att min låga kan brinna klart.

Jag ber om hjälp, jag vet inte om jag ensam kan klara mig igenom detta, om jag ensam kan bära all smärta.

Jag vill vara mitt ljus, jag vill kunna brinna klart för alla i min närhet. Genom mitt ljus vill jag sprida kärlek.

Monday, August 07, 2006

Vikten av att inte äga en tv.

I helgen var det 80-års fest. Veronika, en väninna från förr fyllde 30 år, hennes kille Dan fyller snart 50 år så de firade med gemensam fest i Lund. Han är lärare i filosofi så en del filosoferande blev det. Och för vissa en del vin. Men i övrigt var det underbart att se min lilla Veronoka lycklig.

Varför tycker så många att det är konstigt att jag inte äger en tv? Tänk så mycket som jag slipper se, så mycket ondska i världen som jag ändå inte kan påverka. Lever jag här och nu så kan jag ta hand om mina nära och kära. Tanken är här och nu, och kanske lite på att jag fyller år snart! Shit 30 år. Jag ser framför mig en stor eld.






Susanne sitter i soffan, läpparna är alldeles röda av vinet hon dricker. Hennes blonda hår ser ännu blondare ut i dessa kontrasternas kväll. Hon sitter försjunken i en soffa med filosofi professor Pär. Hon tvingar honom att genomleva den ena idéen efter den andra om diverse filosofer (helst kvinnliga). För att Pär ska njuta av denna situation så matar hon honom med chips och dipp.
Jag inser att båda har en underbar kväll!


Under söndagen så har jag inte ens tillräckligt med energi för att ta hand om mig själv. Jag vill bara vara i min egna lilla bubbla, känna vad som rör sig. Jag längtar efter att få somna vid havet och känna solens läkande strålar på min kropp, och efter många om och men så befinner jag mig till slut där...

Snart är det dags för flytt igen. Jag hoppas innerligt att jag kommer att stanna på den nya adressen en bra tag. Få tid och låta mina rötter få växa sig starka. Jag kan nästan inte föreställa mig hur det skulle kännas att veta var alla mina grejer finns. Ha samma möbler under en lång tid.
Jag vill bygga hem!

Nu far tiden iväg som vanligt, jag har i alla fall ätit frukost!